Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

19 januari

Publicerad 2024-01-19 07:30:42 i Runningforward.blogg.se,

Felix fyller år. Hade först tänkt träffa honom. Men de hade fullt upp hela dagen. 
Nu är Emelie på väg tillbaka till Singapore tillsammans med Eva, Jakobs mamma. 
Följde med henne till Göteborg i onsdags och åkte tillbaka till Lund i går. Det var trevligt att träffa Eva, vi sov över hos henne. Hon lagade mat på kvällen till oss, gott. Vi träffade Robert, Jakobs pappa på torsdag. Han bjöd på våfflor, med sylt och vispgrädde. Trevligt att träffa dem, träffar dem inte så ofta. 
Det är tomt härhemma nu. Ingen liten Arthur som springer runt. Ibland kan det vara jobbigt att bo nära varandra så länge. Men eftersom de bor så långt borta så är det så det är och mycket hellre det än att inte kunde träffas. Saknar dem. 
Nu är vardagen tillbaka, jag har mycket att stå i, ska försöka ge mitt liv mera innehåll. Vill inte känna mig så ensam. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela