Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 12 januari

Publicerad 2024-01-12 23:04:47 i Runningforward.blogg.se,

(null)

(null)

(null)
Kommer knappt ihåg vad jag gjort idag. Dagarna flyter in i varandra. Vi åkte ut till Biltema. Tanken var att handla pysselsaker. Fanns inte så mycket som jag trott. Sen gick jag ut på en längre runda eller ung. 9 km. Emelie och Arthur följde med en liten bit, Arthur somnade ganska direkt. 
En lugn eftermiddag, Emelie träffade kompisar, jag passade Arthur, som uppförde sig exemplariskt. 
Ännu en dag har förflutit, snart bara två dagar kvar till tvåårsdagen. Tankarna på Tomas finns hela tiden. Fortfarande så overkligt….  Saknaden är så stor. Tomas, varför? Varför? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela