Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Lördag 27 januari

Publicerad 2024-01-27 15:38:15 i Runningforward.blogg.se,

En tanke for plötsligt genom mitt huvud. Vilket tråkigt liv jag har. Ofta tänker jag bara på att få tiden att gå. Klockan är halv fyra. Det är lördag eftermiddag, jag har vandrat med Anki och Magnus. De hörde av sig i går kväll. Jag avbokade ATC:n, kändes trevligare med en vandring. Och det var det. De hämtade mig 9,15. Vi hade hyfsat väder, mulet, men inget regn. Vandringen var drygt 9 km. 
Kom hem, drack kaffe, tittade på tv, har strukit lite. Ätit och vet sen inte vad jag ska göra. Kan säkert städa. Har ju sagt att jag inte ska tycka synd om mig själv. Den ende som kan göra något åt mitt liv är jag. Men det är lättare sagt än gjort. Svårt att hitta någon i min ålder. 
Borde köra lite styrketräning men axeln gör ont. 
Ska livet vara så här? Resten av livet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela