Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Måndag

Publicerad 2024-01-29 08:24:11 i Runningforward.blogg.se,

En ny vecka ligger framför mig. Leva i nuet säger ju alla, lättare sagt än gjort. Vet ju med förståndet att det är så. Det som har varit har varit. Jag kan tänka på framtiden men jag vet inte hur den blir. En viss planering måste man ha men det gäller att inte längta fram till resan eller vad det nu kan vara. Tiden däremellan måste levas inte bara längtas fram till nästa sak. 
Jag lever ju mitt liv nu med att nästan med desperation fylla timmarna på dagen. Jag tror att jag blivit lite bättre. Bara det att sätta mig ner och se TV mitt på dagen. Men saknaden och känslan att jag har blivit lurad på mitt liv. Och när jag tänker på hur Tomas måste ha känt och vilka fruktansvärda kval han måste ha haft. Men ibland låter jag bli att gå in i de tunga tankarna, de leder ingen vart. En ny dag, ska försöka känns tillförsikt och göra det bästa av dagen. Försöka i alla fall. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela