Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 3 januari

Publicerad 2024-01-03 08:44:49 i Runningforward.blogg.se,

Har ont i axeln, har tittat på bilder på Tomas och saknar honom så. Tycker att livet är skit. Ser just nu nen mening med något. Smärtan i axeln gör det inte lättare. Det är en sån tomhet i mitt liv. Är glad att jag har Anki och Magnus, Dervla och Karolina, Amir och Halina. Jag har min stora fina familj, jag har min syster Gerd och min bror Arne, men mina syskon är så långt borta. Förlusten av Tomas är så stor, han kommer inte tillbaka. 
Bild från i går kväll i Skrylle 
(null)

(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela