Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag 31 januari

Publicerad 2024-01-31 07:13:08 i Runningforward.blogg.se,

Vaknade av larmet på telefonen. Klockan 6:20. Drömde en massa vet inte riktigt vad. Vaknade med en tung känsla, tycker ibland att livet känns totalt meningslöst. Låg vaken en stund i natt också, försöker att inte gå in i tankarna på Tomas. Vill inte gå  in i det ledsna rummet. Satte på min ljudbok och måste ha somnat om ganska snabbt. 
Ser på Nyhetsmorgon att det är fyra år sedan första coronafallet i Sverige. Fattar inte att det har gått så lång tid. 
Vet inte hur den här dagen kommer att se ut. Träning 🏋️‍♀️, sticka 🧶, gå ner till kyrkogården. Läste sista meningen det lät dystert, mitt liv är ändå inte så dyster, jag försöker leva, ska se på vänner, lyssnar på Matthew Perrys bok, där han berättar hur dåligt han har mått större delen av sitt liv. Få blev jag nyfiken på serien som gjorde honom så känd. Har nog sett de flesta avsnitt redan, men ska se om dem nu. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela