Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Onsdag

Publicerad 2024-01-24 08:13:50 i Runningforward.blogg.se,

Känns som den här veckan går så sakta. Jag gör saker för att få tiden att gå. Jag har kommit igång med träningen men jag har ont i min axel. Jag gör det jag har föresatt mig att göra. Men är jag lycklig? Vet inte, lycklig är ett stort ord, jag känner glädje ibland. Vet att livet kunde vara sämre, men saknar Tomas enormt. Kan det någonsin kännas bra igen? Tror inte det men så bra som det kan vara efter allt som hänt. Nej nu ska jag ta tag i den här dagen och göra det bästa av den. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela