Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

25 mars Våffeldagen

Publicerad 2024-03-25 07:59:56 i Runningforward.blogg.se,

Hemma igen. Skönt. Roligt att komma bort men hemma är bäst.  Men jag behöver komma bort ibland. Brukar vara lättare att inte tänka på Tomas då. Fast den här resan har varit tvärtom, har saknat honom så mycket. Hade behövt honom hos mig. På bussen, på promenaden i Stockholm. På hotellrummet.
 F-n Tomas vad jag saknar dig. 
Planer för idag få? Ska försöka ta mig till gymmet. Kanske träffa Belle och Lykke. Varför känns mitt liv som jag bara ska ta mig igenom dagarna? Känner glädje ibland, livet går att leva, men det känns som ett halvt liv, något fattas hela tiden. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela