Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Ändå en ganska bra helg

Publicerad 2024-03-04 08:25:40 i Runningforward.blogg.se,

Måndag morgon, en ny vecka. Tänker att det har varit en ganska bra helg. Lördag, ATC på förmiddagen, tv-stund med Erika på kvällen, där vi tittade på bilder på Tomas. Vi såg också Studio 65 och Magnus Ugglas resa med sin dotter. Igår söndag åkte jag till Skrylle, joggade femman och på kvällen var jag på bio och såg " Kal p dal". Jag blev överraskad att han var så stor som artist i hela Sverige. En ganska mäktig film. 
Ändå vaknar jag denna morgon med ett stort tungsinne, försöker tänka att jag har det bra trots allt. Tänkte på alla hemskheter i världen, alla krig och allt våld som finns. 
Efter det som hände med Tomas har jag fått en insikt i sorgens värld. Tänker på hur många människor som måste befinna sig i sorgetillstånd.  Det är en del av livet. Det är bara det att man tror inte att det kan drabba en själv.  Vet inte om det hjälper att veta att man inte är ensam. Det gäller väl att på något sätt acceptera och försonas. Jag jobbar på det. Men det gör så j-vla ont. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela