Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Fredag 22 mars

Publicerad 2024-03-22 10:14:39 i Runningforward.blogg.se,

Då är vi på väg mot Stockholm. Mår lite illa, har aldrig tidigare blivit åksjuk når jag åker bil eller buss. Inledningen på resan var inte så positiv. Vi blev hämtade av en liten buss på stationen i Lund. Vi var fem stycken som klev på. Två satt redan i bussen. De hade klivit på i Malmö. Lite klaustrofobisk känsla i bussen, fick vibbar från Hollandsresan. Men chauffören var trevlig. I Hörby klev vi på den stora bussen. Jag har ingen som sitter bredvid mig. Mest positivt, eftersom man inte har en aning vilken slag person det hade varit. Det kan ju vara att man går miste om en trevlig pratstund. 
(null)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela