Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Söndag 24 mars hemresa.

Publicerad 2024-03-24 08:43:40 i Runningforward.blogg.se,

Om en timme är vi på väg hem. Vad ska man säga om gårdagen? En fantastisk show, Mama Mia the party. Men lite stökigt. Trångt, maten kom inte till sin rätt, det var trångt på bordet. Jag tyckte att maten var god. Vi åkte spårvagn dit och hem eller dit var det en ersättningsbuss. Det fungerade bra. Jag hade pressat ner mina ömma fötter i mina läderstövlar. Att gå var en pina. Tror inte att jag ens efter ett maraton haft så ont. Men inga skavsår eller blåsor. 
Nu sitter jag i foajén och väntar på bussen, en halvtimme kvar. Bussresor är jobbiga, ändå har allt flutit på bra. Det ska bli skönt att komma hem. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela