Livet efter fjortonde januari.

Jag startade den här bloggen/dagboken 2012 då jag blev opererad för ett stort bukaorta-aneurysm. Jag ville komma tillbaka till livet. Det har jag väl gjort nu. Mina mål att springa ett marathon och Lidingöloppet 30 km är uppfyllda. Nu januari 2022 skulle "Livet börja", jag blev pensionär på"riktigt". Tomas min man skulle bli halvtidspensionär. Vi skulle göra så mycket tillsammans. Det som sen händer den 14 januari 2022 är det värsta som hänt mig hittills i mitt liv. Min fina Tomas avslutar sitt liv efter en kort tid av psykisk ohälsa. En del av mitt liv tar slut där. Jag har en stor fin familj och nu tar vi en dag i taget tillsammans. Men saknaden är så stor. Så min blogg fortsätter, jag behöver komma tillbaka ännu en gång. Men den här gången blir det så mycket svårare.

Tisdag 26 mars

Publicerad 2024-03-26 07:57:39 i Runningforward.blogg.se,

Vaknade tidigt. Körde mitt egna styrketräningspass. Känns mycket jobbigare på morgonen. Så jag fuskade med att minska antal repetitioner. Har duschat, äter frukost, ska orientera idag med Anki och Magnus. Jag borde aldrig slarva med träningen, jag mår så mycket bättre när kroppen fått arbeta lite. 
Läste det här i SPES-gruppen på FB. Tror nog att det finns någon som förstår men jag tror att man inte ska döma de som inte förstår. Det går inte att förstå, tror jag, för någon som själv inte drabbats. 
(null)



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela